Interview Oliver Ingrosso
Oliver Ingrosso är en välkänd musiker och krögare i Stockholm. I december 2025 öppnade han Baroma – en romersk pizza- och cocktailbar inspirerad av hans italienska arv. Konceptet är personligt, levande och fullt av karaktär och konsten spelar en avgörande roll i helheten. Projektet är ett samarbete mellan Oliver och Desenios Art Advice-service, där vårt team bidrog med rådgivning och kuratering för att säkerställa att varje verk fick rätt uttryck och självklar plats i restaurangen. På väggarna hänger noggrant utvalda motiv som förstärker Baromas identitet och berättelse. Här berättar Oliver själv om resan, maten och varför konsten blev en självklar del av atmosfären.
Berätta om dig själv och din väg in i restaurangvärlden.
Jag växte upp på restauranger. Min pappa öppnade sin första när jag var fyra år, så mat och restaurangliv har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Samtidigt ville jag gå min egen väg, och för mig blev det musiken. Det var först mot slutet av pandemin som möjligheten att öppna Olli dök upp. Mat har alltid varit viktig för mig, men det är inte självklart att man ska öppna en egen restaurang bara för det. Samtidigt har det alltid varit en dröm. När chansen kom kände jag att jag inte kunde tacka nej. Har man en grundkunskap kan man komma långt, resten lär man sig längs vägen.
Berätta mer om Baroma – konceptet, köket och öppningen. Har du en favoriträtt?
Baroma är en romersk pizza- och cocktailbar. Namnet är en kombination av ”bar” för drinkarna och ”Roma”, eftersom maten har sitt ursprung där. Romersk pizza är tunn och krispig. På italienska kallas den scrocchiarella, vilket betyder just krispig och det är nog det bästa ordet för att beskriva den. Vi öppnade den 25 december 2025, efter några förseningar. Att välja en favoriträtt är svårt eftersom jag har varit med och skapat större delen av menyn, det är lite som att välja ett favoritbarn. Men en margherita är alltid en margherita.
Varför var det viktigt för dig att arbeta med konst i restaurangen?
I det här projektet var konsten avgörande. Jag ville att restaurangen skulle leva och andas på ett oväntat sätt. Den skulle ha en stark personlighet, vara lekfull men samtidigt tidlös. Lite gammal och lite ung på samma gång. Konsten hjälper verkligen till att skapa den känslan. Den ger rummet djup och gör att det känns genomtänkt, inte bara inrett.
Har du någon personlig koppling till verken?
Ja, flera av dem. Min mamma spelade Pippi Långstrump under hela min barndom, så det motivet betyder mycket för mig. Att hon dessutom äter pasta i bilden gör det ännu bättre, det knyter ihop min uppväxt med det italienska arvet. Jag älskade Tom & Jerry när jag var liten och tittade på det hela tiden. Min farfar gjorde det också, även som vuxen. Så det finns en nostalgisk koppling där.
Vi har också strandmotiv med orange parasoller och solstolar som påminner mig om stranden i Taranto, där min familj kommer ifrån. De bilderna betyder mycket för mig personligen.
Hur valde du ut verken?
Det handlade mycket om känsla. Jag dök ner i sortimentet och letade efter motiv som kändes rätt och som speglade mig och min uppväxt. Det var en ganska intuitiv process, jag märkte direkt när något klickade.
Hur valde du mellan posters och canvas?
Det berodde helt på verket. Vissa motiv behövde canvas för en tyngd och textur för att komma till sin rätt, medan andra fungerade bättre som posters. Jag lät varje verk styra det valet.
Hur har gäster och personal reagerat på konsten?
Responsen har varit väldigt positiv. Gästerna tycker att konsten är rolig, personlig och genomtänkt. Många säger att den verkligen bidrar till restaurangens identitet. Pippi-motivet har varit extra populärt, folk fotograferar det och poserar med det. Det är kul när konsten blir en aktiv del av upplevelsen och inte bara något som hänger på väggen.
För mig är Baroma mer än en restaurang. Det är en plats där mina rötter, min uppväxt och min kreativitet möts – i maten, i musiken och på väggarna.
